Måste bara få ur mig detta på något sätt, vet inte om min syster kommer läsa detta men vill bara att hon ska veta att jag älskar henne mer än något annat på hela denna jord ♥

Idag är det 10 år sedan min lillasyster blev påkörd. Just denna dag för 10 år sedan stod jag i hallen och pratade med min pappa i telefon. Jag var då nästan 5 år gammal och skrek att det var mitt fel alltihop. Jag vet nu idag att det inte var mitt fel men man man inte annat än att klandra sig själv.
Allt i denna hemska olycka var dåligt men i det måste man ändå försöka plocka ur det positiva. Om detta inte inträffat, hade jag verkligen haft så bra kontakt med min familj, mamma, pappa, farmor, morfar, mormor och syster? Jag tror inte det. Jag kan inte annat än att tänka på vilken underbar familj och vilka underbara vänner jag har. Alla ställde verkligen upp när jag och vi behövde det dom mest.
Min älskade farmor som tog hand om mig under vardagarna och var den bästa farmorn som fanns (och finns) och min älskade mormor som under helgerna tog hand om mig, vi målade, och tittade på Jönssonligan och lekte med de små trollen. Sen min älskade fina vän - Signe. Som än idag står mig så nära och betyder så enormt mycket för mig.

Jag kan bara tacka gud vet vem för att allt gick så bra. Idag är min älskade syster 12 år och frisk som en nötkärna och trots att jag kan vara så otroligt irriterad på dig ibland älskar jag dig lika mycket då som nu, sjuk som frisk. Du betyder allt för mig, du är världens bästa syster ♥



Under tiden jag skriver detta skakar hela jag av gråt, jag mår illa av bara tanken av vad som kunde ha hänt. Det har varit både tunga och lätta 10 år. Och huvudsaken är att du lever. Men vad som än händer vill jag bara säga förlåt - det kanske inte finns så mycket att säga förlåt för men jag vill ändå att du ska veta att jag har sagt det.